SOLAS: Ett svar på tragedier till sjöss
Titanic-tragedin ledde till att den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS) upprättades 1914. Detta var en avgörande utveckling som svar på katastrofen och som syftade till att garantera säkerheten i nödsituationer till sjöss. Konventionen införde stränga säkerhetsåtgärder för konstruktion, utrustning och drift av fartyg. Den betonade också vikten av regelbundna fartygsinspektioner för att upprätthålla och förbättra säkerhetsstandarderna.
Titan: Den tragiska förlusten
Spola fram till mer än ett sekel senare, den 18 juni 2023, då ubåten "Titan", som drivs av OceanGate Expeditions, tragiskt imploderade under ett dyk till Titanics vrakplats. Denna katastrof påminde om Titanic-katastrofen och väckte på nytt diskussioner om säkerhetsbestämmelser och hanteringen av modern teknik.
Bestämmelser för ubåtar: Under SOLAS
Den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS) handlar i första hand om säkerheten för handelsfartyg. Den tar inte specifikt upp ubåtar, särskilt inte militära ubåtar, eftersom dessa ligger utanför (eller snarare under) dess tillämpningsområde och i allmänhet omfattas av olika regler och bestämmelser som fastställts av enskilda länders militära eller marina myndigheter.
Civila ubåtar, t.ex. sådana som används för forskning eller turism, styrs vanligtvis av regler och bestämmelser som fastställts av de enskilda länderna och omfattas kanske inte direkt av SOLAS. Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), som övervakar SOLAS-konventionen, har dock utarbetat en säkerhetskod för undervattensfarkoster (resolution A.831(19)), som innehåller särskilda säkerhetsstandarder för undervattensfarkoster som är avsedda att drivas från fartyg.
Om en undervattensfarkost används tillsammans med ett fartyg (t.ex. ett stödfartyg) - som "Polar Prince" - skulle de relevanta SOLAS-kraven gälla för fartyget, och eventuellt för säkerhetsarrangemang och förfaranden i samband med ubåtens drift.
Titans innovativa design: En förklädd risk?
Titan hade en unik design med en rymligare cylinderformad hytt tillverkad av kolfiber, i motsats till de sfärformade hytter av titan som används i de flesta undervattensfarkoster. Även om denna konstruktion var innovativ utsattes Titan för ökade tryckbelastningar och spänningar, vilket ledde till ett katastrofalt haveri.
Titan, som hade genomgått cirka två dussin dyk, utsattes upprepade gånger för betydande undervattenspåfrestningar. Kolfiberkonstruktionen, som ursprungligen hyllades för sin effektivitet och motståndskraft, verkar inte ha kunnat stå emot det obevekliga trycket i djuphavet.
Därför väcks kritiska frågor om de minimala säkerhetsstandarder som finns på plats. Överraskande nog var Titan enligt uppgift inte certifierad, åtminstone inte av några traditionella inspektionsorgan som American Bureau of Shipping (ABS), DNV/GL eller Lloyd's Register. OceanGates VD Stockton Rush, som tragiskt nog omkom i katastrofen, förklarade 2019 att företaget inte skulle tillåta att fartyget genomgick kontroller av sådana externa enheter. Han ansåg att en sådan extern inspektion skulle hämma innovationen.
Navigering på internationella vatten
Varför skulle ett företag med en sådan inställning driva ett sådant fartyg? Enkelt uttryckt, för att det var möjligt. Enligt Salvatore Mercogliano, docent i sjöfartshistoria vid Campbell University i North Carolina, är reglerna för undervattensfartyg som Titan betydligt mindre strikta, särskilt när de används på internationellt vatten.
Mercogliano förklarade att Titan, som sjösattes från ett kanadensiskt fartyg i Nordatlanten nära Titanics vrak, inte behövde följa de bestämmelser som vanligtvis gäller för andra fartyg. Det behövde inte registreras hos någon specifik nation, flagga för ett lands flagg eller följa sedvanliga sjöfartsregler.
Han jämförde situationen med att dra en båt på en trailer och sa: "Polisen kommer att kontrollera att trailern uppfyller kraven för att få köra på vägen, men de kommer verkligen inte att göra en båtinspektion."
Mercogliano påpekade också att Titan inte var bunden av Passenger Vessel Safety Act från 1993, en lag som reglerar undervattensfartyg för passagerartransport och kräver registrering hos kustbevakningen. Lagen gäller inte Titan eftersom det varken opererar i amerikanska vatten eller seglar under amerikansk flagg.
Överdriven självsäkerhet: En genväg till katastrof
Detta beslut, som påminner om den överdrivna självsäkerhet som skaparna av Titanic visade när de påstod att fartyget var "osänkbart", understryker den avgörande betydelsen av extern validering och granskning.
Precis som Titanic-katastrofen 1912 ledde till att SOLAS-konventionen skapades, kan Titan-tragedin 2023 bli en katalysator för ytterligare förändringar i sjösäkerhetsbestämmelserna. Med den pågående utredningen av Transportation Safety Board of Canada finns det hopp om en grundlig förståelse av de omständigheter som ledde till denna katastrof och att man kan dra lärdomar för att förhindra liknande incidenter i framtiden.
Medan vi brottas med efterverkningarna av Titan-tragedin återkommer lärdomarna från Titanic-katastrofen och betonar det grundläggande behovet av stränga säkerhetsåtgärder, extern validering och ständig vaksamhet när man utforskar havets oförutsägbara djup.
Titan-katastrofen är, precis som Titanic, en stark påminnelse om den avgörande betydelsen av säkerhetsstandarder och respekt för havets kraft. Kanske är det dags för en "Titanic 2.0" i sjösäkerhetsbestämmelserna - ett förnyat fokus på rigorösa standarder, extern granskning och ett åtagande att lära oss av våra tidigare misstag.
SV 
EN 
DE 
NL 
DA 
NB 
FR 
PL 
IT 
ES 
LV